En väldigt viktig dag och min hjärna

Igår var en väldigt viktig dag. Det var ingen bra dag. Men väldigt viktig.
Om jag trodde på gud (är inte riktigt söker där) skulle jag säga att han spelade mig ett spratt. En moralkaka, som ett äckligt smörigt avsnitt av "7:e himlen" eller "Huset fullt".

Det är så att min hjärna arbetar ganska mycket. Ibland arbetar den så mycket att den inte arbetar alls i denna världen utan flyger iväg till...tja någon annanstan. Då ser jag så där konstig ut och alla tror jag är ledsen eller förvirrad. Ibland undrar jag varför det är så. Ibland önskar jag bara att jag helt enkelt bara kunde tänka normalt. Och ungefär lika ofta ibland är jag stolt över min hjärna. För den imponerat från och till. Som på festen förra helgen då jag på en sekund löste en logikgåta som ingen av de andra hade lyckats lista ut. Den ser ur alla vinklar, perspektiv, detaljer och jag tro det är därför den arbetar högfart även i de mest trivala situationer.

Men ibland får min hjärna för sig saker. Just därför. I morse fick den för sig en dum sak. Så sen mådde jag blä över det. Och nu är jag mycket klokare. Tackvare massa konstiga sammanträffanden och underbara varelser. Ja, min hjärna den är skum. Men hela jag behöver inte vara skum för det. Kanske bara lite annorlunda. Och jag vet att min hjärna en vacker dag kommer skapa underverk och att den en ännu vackrare dag slutar tänka dåliga tankar om sig själv. Du är bra hjärna, fatta det!

Jag borde nog börja använda min yogamatta.