över regnbågen

Älskling i tåget (mitten)!



Har ägnat två dagar nu åt att kurera mig. Bara kolla på tv eller slappat. Tror jag fungerar som så: antingen jättemycket att göra eller precis ingenting. Hatar att ha lite halvmycket hela tiden, alltid något måste. Men nu är en av de där stunderna jag känner mig helt och fulltändigt fri. Alla måste och borde är långt borta och jag kan ägna timmar åt att hitta på nya frisyrer.

<-- Petter dricker Carneval-vin

Har funderat lite om jag förändrats eller inte. Hittat massa gamla kommunities och grejer. Fan, va jag har skrivit och lämnat spår. Alla brevvänner jag haft runt hela världen. vad hände med dem? SomFarin från Iran, hur är hennes liv idag? Tittat på gamla bilder. Alla dessa frisyrer och tänk en gång i tiden var jag snygg. Varför såg jag aldrig det då? Ser på alla misstag och möjligheter som bara försvann pågrund av en osynlig ribba jag lagt ut för mig själv. Hade och har alla möjligheter i världen juh. Varför ser man aldrig det i den enda stund man kan förändra någonting, nuet?

Himlen är blå så tror jag ska promenixa lite.