Slut på trissor

och lika fäst är jag än...

Vid min park. Vid alla.

Om tio minuter slutat mekaniktentan. Av någon ännu okänd orsak har jag redan varit hemma sen det var ljust ute. En rolig sak var att mitt under tentan började typ en fläkt accelerera asamycket. Lät ungefär som att ett flygplan höll på att störta in i oss. Patetisk som man är dök bilden av ett sprängt kärnkfraftverk med en megastor atomvåg som piskade in över ett inte ont anande skövde upp. Vilket slut, mitt i en mekaniktenta. Nåja, ingav lite variation i räknandet om inte annat.

Känner mig lite patetisk över huvud taget idag. Får hoppas det går över.

Nu blir jag beodrad att pysa till Johanna. Orka äta middag? för "öl är både mat och dryck" som den kloke sa.

Kyss hej