varför så tidigt?

Varför heter min blogg som den gör?
Det var väll en stundens inspiration och poesi. Men inspiration poffar sällan fram från ingenting. Det är snarare en massa som plötligt hittar vägarna ihop och blir någonting. Jag vill visa världen MIN VERKLIGHET, mina problem och framför allt mina lösningar. Den lösningen som ständigt finns nära är tanken: det är bara att börja om.

På högstadiet var vi ibland och åkte skridskor. Det var ingen höjdare tyckte jag, förutom att man fick med sig en stor termos varmchoklad. Efter att ha kämpat fram en stund på den glashala banan var det dags för fikapaus. Efter det kännde jag mig antaligen för att vara för mig själv ett tag och istället för att gå ut på isen trippade jag iväg på en promenad runt ringen. Kom bara halvvägs eftersom vägen spärrades av och fick den briljanta idéen att åka tillbaka till andra sidan igen. Tog ett glid på isen. Jävlar var det verkligen så här svårt?! Fick inget fäste över huvudtaget och slirade runt utan kontroll några meter innan jag för raklång baklänges och såg stjärnor. Vaknade upp med en hel bunt personer runt omkring. Hjälmen hade jag inte knäppt så den hade flugit av och det dröjde inte länge innan illamåendet kom. Mitt livs enda hjärnskakning. Hörde röster:
"Men varför har hon skridskoskydden på sig?"

Så förstå varför: "Styrka är aldrig att falla utan att kunna resa sig igen" är den enda rätta motivationen för mig. Det är därför jag älskar nya utmaningar, tidiga mornar fulla av möjligheter och varför måndagar är min favoritdag! Den ändlösa positiviteten "det löser sig", vist klingar det underbart. Men det finns en anledning. När hela tillvaron är som en glashal isbanda då måste man våga för att inte bara bli liggande, hur illa hjärnskakningen än må vara.

Idag har jag varit sjuk hela dagen (förutom lite läxhjälp på fäladsgården) men det börjar bli dags att resa sig igen. Skräckblandad förtjusning.