Livet är ständigt tidig morgon

De säger att jag ser saker från ett annat håll. Jag vill visa vad jag ser. Dessa motsatser! Studentliv och allmänt liv som en del av någonting större och några mindre saker. Ingenjörsämnen och glädjeämnen. Logik och poesi. Stor liten. Energi och lathet. Jag världen. Fantasi verklighet. Gemenskap och ensamhet.

Saturday, June 03, 2006

Att tappa och finna

Det är ju så att när man har mycket att göra är det lätt att tappa sig själv. Men bästa med tappade saker är dock att de går att hitta, eller ersätta.

Igår var jag och hämtade tre tröjor på LDC som jag glömde kvar på tågvagnen. Karnevalsexpeditionen var stängd, men jag kände på mig att det skulle gå ändå så jag chansade och åkte dit. Det var låst. Men samtidigt som mig kom en snubbe från kommitén. Han släppte in mig i de halvt bortstädade lokalerna och där i låda låg de, alla tre tröjor! Sen gick jag på stan. Köpte roskildebiljetter, åt glass med Isabel, kollade när T spelade på froffesorpromenaden och tappade min favorittröja någonstans. Så kan det gå. Tappat, hittat och tappat igen. Precis som migsjälv.

Rädslan för en månad med ingenting att göra (för jag vet hur jag blir då!) fick mig att anmäla mig till en 5 poängs matte duistanskurs på KTH de närmsta tre veckorna. Nu känns det bättre. Kanske tappar jag inte mig själv lika lätt. Och samtidigt gör det lediga stämningen det lättare att hitta igen. Hitta mina vänner, gamla olästa böcker, hyllor att skruva upp, kläder att laga, morgonpromenader, nya idéer och balans. Ser framför mig en massa projekt och lösningar att hitta.

En annan sak om att finna är att jag tror många känner en press på sig att finna för mycket. Igår satt jag och två underbara människor och drack schampange och lyssnade på "feeling 22(?) acting 17". Vi pratade om just det. Om att det alltid tycks saknas någonting. Att man strävar efter att fylla sitt liv. som alla andra.
För alla andra gör alltid så mycket mer. Kanske för att man lägger ihop det alla andra säger om vad alla andra gör till att en enda person har upplevt allt som alla andra har. Och mitt i alltihop står man själv och har inte gjort någonting. Det är klart att summan av vad alla gör blir mer än bara en själv.

Och vem har egentligen sagt att man måste fylla allt, att det är bra att bara hitta och hitta tills det är "färdigt"?!? Nej, att tappa är minst lika viktigt. Att tappa för att kunna hitta nytt. utvecklas. glömma. komma över. förändra. och samtidigt vara precis lika hel som innan! Så alla som klagar på att de inte hittar rätt saker och upplevelser (för är det inte vad vi klagar på mest och ligger och vrider oss om på kvällarna?). Våga tappa!

Lose some you get some. Det behöver inte bli bättre och det behöver inte bli sämre. Bara annorlunda - och är det inte just det vi alltid strävar efter?

0 Comments:

Post a Comment

<< Home