En dag bara så där

Tänk att när allt är så litet så litet så handlar all längtan om nått stort. Att åstakomma nått, världens bästa affärsidé, skriva en bok eller förändra världen på annat sätt. Gör nått. Och mest handlar det om det; att få nått gjort. Se lite resultat i att hopplöst informations intryckande.

Steg upp strax innan tolv. Frukost och såg Pippi på de sju haven (OSCAAAAAR!!) sen pluggat...och kollat på Tribe. Men hur som helst. Jag börjar bli lite orolig att det inte ska få plats mer där inne. Seriös. Min hjärna känns ganska full. Igår när jag skulle somna slog det mig plötligt hur otroligt smarta vi är, eller dumma beroende på hur positiv man ser på det. För som sagt känns hjärnan ganska full, men ändå bara proppar vi den med mer och mer upplevelser, idéer och tankar livet ut. Sen är det allmänt kännt att vi bara använder en fasligt liten del av vår kapacitet. Tänkt vilken förmåga vi alla besitter, vilka otroliga oceaner och universum som rymms i våra runda axelprydnader. Det liksom bara slog mig. Hur äckligt konstig vår hjärna är.

Se så knäpp jag är. Så otroligt dumdristig som sitter och skriver blogg, äter fikon och typ läser dikter när tiden bara tickar. Tick tack låter det bokstavlig talat. Min stora vackra klocka.

Igår lyckades jag nästan elda upp taket. Har en vacker sotfläck nu. Iriterar mig dock inte så mycket jag trodde. Tur det är högt till taket. Min fjäderBudda är dessutom sne, vilket dock irriterar mig. Och jag visste det! Jag borde förblivit isolerad här och nu! Att vara social är ett fängelse som lockar in en på saker så man slipper göra det man måste. Jag ska bli eremit! Jag och min fjäderBudda ska fly till månen och sitta där och stirra ner över mänskligheten. Men det får bli en annan dag. Nu ska jag klura ut det här.

puss i lingonskogen