Fara till Skara och barnens dag (lucia =D)

De hade täckt över alla maskiner i verkstan med röda och gröna tyger. 06.30 utvecklades en konstig klump i halsen på arbetsmarknadsenheten. Levande ljus och folk som "inte har det så lätt". Allt det där som är så viktigt att Djursholmstantens röst om att "kanske åka på en liten resa" med sina extra 100 000 lappar, försvann. Bara det där rummet fanns. Med oss. Sång, ljus och framför allt verklighet. Den där som brukar vara fylld med hopp. och en 4-åring som läspar fram "jag har en pepparkaka" som om hon ägde världen.

Viktor diggar min syn på medborgelighet: att vara för bakis för att demonstrera. Dessutom var det storm och fest igår. Bakade lussebullar och dekorerade pepparkakor som samtliga på mystiskt sätt försvann på kåren. Jag har en liten hylla med saker jag råkar få med mig hem efter roliga kvällar. En skrutten ballong, krans, glitter, leksakspistol, hulahulakrans, ett antal drinkparaplyer och annat trams. På tal om trams lyckades jag somna mitt i ett telefonsamtal.

Fara till Skara. Malin och jag åkte buss till den mystiska staden. Skönare än skönast att komma iväg lite. Gick på statistaudition till Arn-filmen och blev intervjuade av radio. Blev dock bortklippta. Tur. Malin svor och jag råkade säga att boken är kass. ehh typiskt oss...

Tanken slog att jag inte har varit i skolan på nästan en vecka.
Ikväll har jag jobbat i garderoben på examensmiddag. Mycket dötid så forhoppningsvis har jag tagit igen det mesta. puh