anti grand canyon

Vet inte riktigt om jag mått ovanligt dåligt eller bra den senaste veckan. Men jag vet att jag har gråtit en härrans massa. Niagara fallet (eller grand canyon?) flyttade in i soffan under Desperate Housewifes. Och i lördags. ojoj oj. Kanske är det för att tryggeheten själv bor i min lägenhet och pluggar linjär algebra och googlar på hellikopterdelar hela dagarna. Kanske därför jag kan vara...hum.. ärlig.

Lite lagom trött idag. Lite sömn två nätter. I går var det avgång sex mot hornborgarsjön! Vi skrek som trettonåringar på Marcus konserten här för någon vecka sedan. Fast: TRANOR!!!! Bajscoola djur och sen var jag ju bajstrött hela dan. Eftersom vi var på en mycket gripande monolog om alkoholproblem igår kväll, fick kännslorna ännu lite näring.

Hade jag inte fått världens längsta massage, ägnat denna missupfattade morgon åt att skriva trams och sova lite extra, hade jag nog inte överlevt.

Om en kvart börjar hållfastighetsläran och jag har inga byxor på mig. djoose amigos!