Minnen av ord

Jag har skrivit så mycket. vart tog det vägen någonstans. Har jag blivt en sådan som inte hinner? Jo, jag hinner, men jag hinner bara andra saker.

Mars 2004 (17 år gammal)
"Skynda, skynda. Varför springer alla? Kryp istället. Sätt ner knäna i marken och titta, så ser du att sandkornen som känns som sandpapper under rusande fötter egentligen är små vackra stenar med varsin fantastisk historia att berätta. Det finns en första gång för allting. När skolklockan ringer rusar alla barnen in i klassrummet, fast de älskar sina raster. Nån gång i 2:a eller 3:e klass kommer de på att det inte tjänar nåt till att vara först in. Istället börjar nästa kapplöpning. Köpa BH, raka benen, kyssas, supa sig full...och så håller det på hela livet. Skynda, skynda.
.....
Skulle kunna sitta timmar i sträck, bara stirra upp mot stjärnorna och vara minst lika lycklig som någon som går på miljoner balla fester. Som tjuren Ferdinand. Som sitter under sin korkek, medan de andra tjurarna stångas och mamma ko oroar sig. Som inte skyndar, inte tävlar, inte ägnar hela livet åt att slåss om förstaplatsen. Jag kommer ändå aldrig bli bäst på någonting, och det behövs inte heller. Jag är som Ferdninand, jag sitter på marken och drömmer i hemlighet om att flyga som en farlig och vild örn. Men drömmar är drömmar så jag nöjer mig så bra med att bara sitta kvar...och lukta på blommorna."