Livet är ständigt tidig morgon

De säger att jag ser saker från ett annat håll. Jag vill visa vad jag ser. Dessa motsatser! Studentliv och allmänt liv som en del av någonting större och några mindre saker. Ingenjörsämnen och glädjeämnen. Logik och poesi. Stor liten. Energi och lathet. Jag världen. Fantasi verklighet. Gemenskap och ensamhet.

Saturday, October 21, 2006

adjö barndom

Inspiration kan verkligen komma från de mest oväntade ställen. Såg en riktigt tjejfilm med Hillary Duff, och antar att det inspirerade mig till att blogga. Hon sitte rnämligen vid brandtrappan i New York och skriver. Tyvär är jag varken i NY eller har en brandtrappa. Brandtrappor är fräcka. Men antar att jag ändå kan känna mig lite som i en film. Allt brukar bli vad man gör det till, sägs det.

Vår lådbil klarade nästan besiktningen idag. Bara några småfel som att bromsarna inte tar och bilbältet går att slita av. Petitesser! Det har verkligen varit hårt slitande. Kanske inte lika mycket med själva byggandet som att kompromissa och sammarbeta. Min grupp är verkligen härlig. Men det spelar nog ingen roll vilka härliga personer det än är, perfekt blir det aldrig, vilket är bra. För innan, på högstadiet och gymnasiet jobbade jag oftast med mina bästa kompisar och vi kom typ överens om allt. Då lär man sig egnetligen inte ett piss. Så antar det är bra att jobba med nya människor, om inte annat upptäcker man mer hos sigsjälv. Typ att det lönar sig att vara SNÄLL. mmm det gör alltid ondast när man i en situation helt går emot det man mest av allt tror sig vara.
Och vår pingvin är ju jävla snygg!

Frida och jag pratade om att vara barnslig. Och jag ska nog renovera mig själv lite. NÄr jag öppnar min garderob på mogonen ser jag mängder av färgglada konstiga gamla kläder (det är ju så svårt att slänga saker!). Kommer nog aldrig släppa prickar och ränder, men jag kan säga att jag är långt ifrån helt nöjd med min stil. Så renovering here I come! Inget drastiskt såklart. Ska ta det lite lugnt. Men att inse att mitt liv kräver en lite mer humm...mogen(?) stil, är väll kanske första steget. Som vi kom fram till handlar det väll lite om att våga växa upp. Nån gång måste man väll göra det och egentligen är jag dödstrött på att vara söt och naiv. Det har bara kännts så fel att ändra det yttre innan det innre. Men nej, nu har jag bestämt mig. Hejdå alla konstiga postorder tröjor mamma köpte när jag var 14!

Bäst att kolla in modelänkarna Jenny skickade. De knaske kan gel ite inspiration.
PUss och Hej

0 Comments:

Post a Comment

<< Home