fantasin om alltings härlighet

Det är konstig här. För på ett sätt är jag oerhört ensammen, liten och självförtroendet slipper ut från det täcker jag så starkt kämpat för att bygga upp. Samtidigt är jag lyckligare än någonsin med en massa äventyr framför. Jag står på startbanan till miljoner hinderbanor genom guld och gröna skogar av kunskap och kvalitet!

Egentligen var det inte det jag tänkte prata om. Utan att visst skulle det vara härligt om allt bara hade en enda stor mening. Jag tänker The Trumanshow och resor i tiden, Men in Black och The Golden Child. Jag är en stor dagdrömmare. En gång när vi var i Umnäs och åkte skoter extra långt, jag var kanske 12, stannade vi till och mamma frågade "vad fantiserar/leker du nu Hanna?". Jag skämdes och skakade på huvudet. Även om visst, jag flög genom universum, var ett flyende barn i krig eller
en sameflicka på väg till sina renar. Och hon visste, för jag var en sån där drömmare.

Kanske ofrivilligt...för jag har alltid längtat ut. Ut i världen, för den såg så spännande ut. Och vist lyckades jag. För istället för att skämmas har jag lär mig att ta tillvara på tankens kraft. Att strunta i är bra. Att låtsas som ingenting ger fokus i stunden. Att glömma det dåliga ökar positiv kraft. Ignorera mera!!

Jag har blivit kallad naiv och orealistisk. Men minst lika mycket; glad, och "den absolut mest positiva människa jag någonsin träffat!!". Ibland frågar jag mig sjäv om det bara är en yttre skärm, är jag verkligen glad när jag ler? Och ja, är jag inte glad så syns det. Det har jag också fått höra. För även om jag tror på makten att ignorera så tror jag på vikten av sanning och insikt. Man måste inse hur verkligheten ser ut. Men det betyder inte att man måste tänka på den i vare stund.
Jag kan inget om sanning. Men det har hjälpt mig. Jag har kommit lång väg.

Men när jag väl kommer ut, längtar jag in igen. Det är konstigt det där. Kanske ska jag ta fram den mer poetiska mig, ut i världen. Eller räcker det med att vara helt vanlig och spela samma spel som alla andra? Att låta alla papperslappar och oändliga texter av tankar göra nytta i en låda, eller en onödig sever?
Om ett träd faller i skogen och ingen hör, låter den då...
Att vara ärlig till sig själv, den man föddes till men framför allt blev sägs vara viktigt. Kanske krävs det inte minst för att hitta flest vackra blommor och svampar i den här gröna skogarna. För att vara unik och göra någon skillnad! Och jag tänker på hur många gånger jag faktiskt hört det under en knappa vecka av föreläsningar, hur viktig det andra hjärnhalvan är. (Jag kan aldrig lära mig vilken som är vilken...) Att varken logiken eller fantasin klarar sig själv. För att utveckla och komma vidare måste man både skissa upp idéer och räkna ut hur de passar in i det stora hela.

Här kommer vi nu fram till det jag från början bara tänkte säga. Jag läser en bok jag fick för fyra år sedan. Den handlar om att universum är ändligt. Mins tlika fascinerande som pratet om svarta hål och universums krökning är att få följa författarens privatliv. Janna Levin är en häftig tjej. Hon har verkligen båda sidorna. Hon skriver bra, är duktig konstnär och gift med en musiker. Åter igen alla dessa delar. Nu när jag för andra gången börjat läsa boken, kändes det dags för lite research. Sökte på eniro och hittade massor. En till bok hon skrivit; "his story of greatness and weakness, of genius and hallucination, is based on the parallel lives of Kurt Gödel, the greatest logician of many centuries...". Var har jag hört det namnet innan? Kurt Gödel, det känns som någonting jag läs miljoner gånger. Så jag gick igenom min mail och där från: Kurt Gödel. Ett mail om försening i sommarmatten. Undertecknat:

Vänliga hälsningar

Kurt Gödel
08-522 485 03
kurt.godel@mail3.nti.se

Mentor KTH och NTI


Janna ser liten och oerhört snäll ut. Och med hennes nästan jag-är-för-liten-för-universum-leende och stort lockigt hår, kan jag ju inte annat än identifiera mig. Hon har skrivit en bok om en snubbe som heter exakt likadant som min mentor på sommarkursen jag tog, en hel del för att få CSN. Det är sånt som fårmin hjärna att växa stor av..humm...humor.

Avslutningsvis ett citat (Av Janne såklart):
"We are all great and ridiculous at the same time. What makes us great is often what makes us ridiculous."