a slow day

Fortfarande sjuk. Men trots att jag sätter min feta rumpa (alla rumpor är feta när de är på samma plats en hel dag...) i soffan och ber till gud om att bli frisk, lyckades det hända en del.

Först ringde en läskig gubbe på porttelefonen. Han sa ungefär så här:
- Ehh oj..ehh. jag har kanske kommit fel. Eller vänta..ehh..ehh...jo..jag bodde här innan och...ehh jag, jag menar... ska bara kolla om det finns nån post...
Sa vänta lite och tänkte kuta ut och smygtitta vem det var men då hörde jag dörren öppnas och beslöt att skita i det. Det ringde igen, men jag svarade inte. Vägrade bli rädd, men han lät uberläskig! Speciellt eftersom det inte var många dagar sen det ringde och ingen var där när jag kollade.

I brevlådan låg ett mysko vitt paket. Förstod genast vad det var. Underbara mamma har klippt ihop en film, med massa filmklipp med mig som 2-3 åring. I vanlig mamma andra självklart med sltiligt fodral, meny och allt. Oerhört underhållande! Känns som en viktig lärdom att se hur man var som litet. Eller kanske snarare en bekräftelse om att man själv kan välja att vara som man är. Jag var väldigt glad, livlig och pratig. Långt ifrån den tystlåtna, innåtbundna individen, jag i stunder förtvivlat trott att jag är menad att vara.

Övrigt har jag snackat med folk, njutit at min vackra utsikt och läst lite böcker. Men det bästa av allt: *trumvirvel*
När, när kära vänner ska min fantasivärld smälta samman med verkligheten?!
5! Jag fick en femma på lin.algebran och är helt chockad. Total överlycklig!

Nu måste all vila och gud gjort sitt så jag blir frisk. För att inte tala om alla glass som tagit så väl hand om min hals. Imorogn börjar magdansen och det går ju inte bara missa!