Lik

Min liltå är död.
Den avled för ca två timmar sedan en tragiskt klämdöd i en rödglansig sko. Skon i sig var lite självupptagen efter en fin komplimang och brydde sig därför möjligtvis mindre om sina närmaste just denna kväll. Resten av kroppen var inne i nån sorts ihoppressad darrning. Liksom pulver pressas till diverse detaljer via pulvermetallurgi (som det så fint hette), var den en smältblandning av pms-, stress- och trött-korn. En ihoppressad blandning som skulle släcka eldsvåda och dra ut brandslangar under press. Grr jag blir så irriterad på mig själv ibland att jag inte är den där handligsmänniskan jag vill vara i alla situationer. Men vi får inte glömma att jag bara var en pulverblandning med vaga beståndsdelar. Det gick ändå bra. Och kroppen kom hem med alla skrot och korn i behåll.

Pulvermetallurgi används främs för små detaljer i stora serier med en avancerad genometri. Kanske är jag just så. En ihoppress i behov av en efterbehandling, infiltrering som det heter, för ökad hållfastighet....

Ja min tå är vit som ett spöke. Men den ska väll också känna att den lever.

Dagens pedagogik handlar om att göra fel. För idag har jag gjort miljoner fel. Jag har med andra ord kört bil. Bytte lärare, inte för att han var hemsk men för att bara det bästa är gott nog. Och det gick smarrigt väl. Hon blev nästan stum när jag kläckte ur mig: "jag lär mig bäst genom att göra många fel!". Och på den vägen var det. Massa vägar och korsningar och här kommer jag. Hennes personlighet gjorde att jag vågade göra mer fel och det känndes tiotal gånger mer givande än förra gången.

Att komma över rädslan om att göra fel är den enda rädsla man behöver komma över.
och med de isdomsorden säger jag Peace Out!