knegare

Wips. Det är så där när längtan efter en viss framtid är så stor liksom förlänger man tiden. Det är alltid en evighet till framtiden. Det är då man hör det där ljudet, whips. Och så var det över. Och så var det en annan tid osm är framtid.

Det är sådär konstigt att byta miljö abrubt. Byta stad, vänner, sysselsättning, ansvar och säng. Förlåt men jag har så lätt att glömma bort allt det andra livet. Tills man efter en vecka öppnar mailen och inser att allting finns kvar. Som en parallellt universum med ett antal magiska portaler. De stavas telefon, msn och allt sånt tjaffs. Ja, ni vet. Det är inte lätt när det är svårt.

Med ett nytt universum följer nya möjligheter och nya tag. Nya människor. Nya svårigheter. Nya utmaningar. Kenegare, jovisst. Numera riktigt kontorsfjolla som gör hål i papper, letar pärmar, hänger vid faxen och knappar in koder på telefonen. Nä, mina arbetsuppgifter är något mer avancerade än så. Förhoppningsvis berhärskar jag dem om tre veckor när upplärningen är över. Förhoppningsvis skickar jag inte iväg en lastbil med jordgubb- istället för citronsmak till Östersund.

Annars har jag tittat lite på bal, övningskört, umgåtts med släktingar, cyklat över åkrar och bara njutit av att vara "hemma" igen. Härligt.