mitt i ALLT...

Sommaren solen regnet.
Jobbet och vänner.
och inte så mycket mer faktiskt.
Böcker och människor.
Och så alla dessa tankar.

Det där med att skriva. vart tog det vägen? Eller dansen? jag skulle ju bli hur bra som helst. Och min gitarr är fortfarande lika vit. Det är inte brist på inspiration, ork eller lust eller knappt ens tid (även om det stramar åt lite ibland). Det är någonting annat. Kanske en glömska. En glömska slukade allt medan jag var allt för upptagen med att uppfylla mina drömmar. Drömmarna som viskade att de var viktigast även om jag visste att det var allt det där andra som höll världen flytande. Som öppnade ögonen för att se alla miljarder suddiga...stofft! En fast verkligehet går att fastna i, snubbla på, stängas in, krocka. Men i vatten kan en simmkunnig aldrig fastna i. I det flytande där ingeting är fast. utan allt bara är så mycket. Mer.

---
Jag har inspiration. Som så ofta. Som vanligt är allt en beundran, en vördnad till livet vi lever. Alltid, alltid alltid har jag haft en kännsla om att världen flyter. Att ingenting är mer verkligt än vi vill. Att det finns då jävla mycket mer!! Mellan mig och dataskärmen är ett universum. Mellan gardinen och fönstret rymms allt som någonsin tänkts och funnits. och lite till. Förstå!!
Det är inte lite av att man blir förlamad, glömmer simma och bara...flyter runt.