Under ytan och det är bra

Nu har det vänt! Äntligen! Efter fyra dagars svacka är jag tillbaks på banan igen. Allt började med att jag åt en stor portion pasta. Sen har det bara resat nedåt och svisch upp igen och nu ser jag bara humorn överallt. Typish att det hände på Kivik. Men jag är sjukt stolt över mig själv att jag lyckades njuta över det och strunta i att det var som det var. Livet ska njutas och jag ska pressa blä-dagarna till ett minimum. Så guldstjärnor i massor till mig.

Knallarlivet var härligt. Tänkte ett tag att jag kanske skulle överväga att leva kringflackande. Sen kom jag på att jag avskyr att sälja saker. Så det blir nog ingenting med det. Nästa dröm till rakning!

Anna har varit här ikväll. Vi har lagat världens godaste middag. Underbart.

Jag kan inte världen och den kan inte mig. Men vi är överens om att vi inte kan.
För trots att jag inte kan andas under vatten så kan jag hålla andan och får jag säga det själv är jag grymt bra på att simma. Så länge jag kan komma upp ibland och andas är det lugnt. Även om jag ser allt lite grumligare där under än alla vattenvarelser. Älskade vattenvarelser!
Vem bryr sig vad som är rätt och fel, vems verklighet som är bäst. Så länge vi kan mötas på mitten!

Så här uttryckte jag samma kännsla september 2004 (18 år):

om sanning

Men om det är min sanning
och om det är min jord
Men om du finner annat
om du vet andra ord
Om bladen som faller
hör till en annan höst
och om mina tårar
ger dig tröst
Om om bara vore om
Vad ska vi då med sanning?