oh tired

Det är nog sant som mamman min säger, att det finns miljoner saker i mitt lilla huvud just nu. Att det är en av de största händelserna i mitt liv. Själv har jag nästan hela tiden tagit det med en klackspar. Kännslorna har mer handlat om förväntan och frihet än att ta extra stora steg.

Jag är trött. Jag är så otroligt trött all undermedveten spänning för på några veckor har jag gått igenom 20 år av minnen och förståelse (eller försökan till det). Prylar har slängts och sparats. En bortglömd 17-års present i form av en 500 lapp. Ett halvt nytt liv har betalats med visa kort. Alla relationer har grubblats över, i form av minnen och förväntningar. För vad vill jag? Hur menar de/vi/ni/alla?

Alla svåra stunder blir mer än förflutet i förändringens tider, de blir byggstenar av mig själv. För vad består jag av? Det är tröttsamt, slitigt, jobbigt och smått deprimerande. I långa samtal med mig själv, mamma och verkligheten tvingas jag se mig för vad jag är och vad jag gått igenom. Och jag är stolt och framför allt beslutsam! Stolt över det underbara människa jag är. Alla goda tankar, smarta teorier, galna humorn och sorgelösheten (livet med en klackspark). Miljoners komplimanger, så mycket tydligare än alla dessa inbillade förakt och tendenser till osynlighet! För när var senast någon bokstavligen uttryckte att jag var fel? Allt för längesen för att det borde räknas, annat än längst in som en grundpelare för allt mitt mod.

Ja, stolthet. Så mycket att det borde lysa igenom det enda hotet mot mig själv: mig själv. Det enda som förstör är tron på mitt ickevara i de viktigaste av stunder. I tillbakablickarna ser jag alla dessa tillfällen som kunde lett till stjärnoran men slutade på en parkbänk. Bara för att minnerna om min flygförmåga gått vilse i verklighetens mörker. Ett inbillat mörker. Med erfarenhetens ficklampa blir allt så tydligt om när det gick fel. Därför är jag bestlutsam! Därför ska jag lysa, stråla, klar och berömd som den bästa i mitt liv! Därför vet jag att jag kommre lyckas!

Tröttsamt att hitta nya vägar. Och ändå är allt jag kan säga om kännslan: "det känns skönt".