Ljus som fladdar i blåsten

Säga vad man vill om slättta mellan vänna och vätta, men den har sina fina sidor. 05.50 traskade jag iväg mot skola och fick se ett hav av mashaller längst med vägarna. Alla stora gator, rondeller och torg har vait mashallbelysta och ryktet säger att 300 munderade soldater från nordic battelgroup sågs stå utanför Helanakyrkan med varsin lykta senare under dagen. Kan inte lova rykternas äkthet, men coolt ändå. Ljus i mörkret, jomenvisst.

Sen wipps var jag med i radio
(efter nyheterna)

Efter ninjafestande till två på natten visade sig inte direkt rösten från sin bästa sida. Efter lunch gav jag upp och däckade i sängen. Behövligt må jag säga. FUM tog sex och en halv timme (exakt!). Extra ansträngande dessutom eftersom oregelbunden sömn, insomnat smink, dagen-efter-kännsla och dåliga måltider snurrade runt världen. Krävdes många mentala örfilar för att hitta tillbaka från landet långt långt borta, till vilket jag försjönk om och om igen. Det är värst när kroppen inte är i trimm. Som att glasrutan som avskärmar mig från resten av världen får lite extra mycket imma på sig. Hör inte, ser inte, fattar inte. Fatta att man blir trött! Men men man är som man är. Det är bara svårt att förklara det för någon utan att använda orden: "jag är helt enkelt bara blåst".

TJohooo jag är från och med idag officiellt blåst!