Elektroniskt utsprut

Elektronik hatar mig! kanske borde ändras till; elektronik älskar mig.
Beror på vilken sida av pannkakan man tycker är godast. Jag tycker oftast det som ger bäst resultat i längden är godast.

Det har varit många ronder i ringen mot skrivaren på jobbet. Men om vi snurar på steken: Oj, vad jag har lärt mig att ta motgångar och oj vad jag har lärt mig att vara noga innan jag gör någonting.

För de som har minnet med sig slutade min tv en vacker vårdag att lysa. Oron om ensamheten attackerade mörka som regnmolnen i sommar. Fast om glaset är halvfullt och inte halvtomt:
Jag kunde ärligt säga upp tv-innehav under sommaren, slipper den fula tv:n som inte hade någon bra plats, tentapluggandet den där sista veckan gick plötsligt mycket effektivare, ovanan att somna med tv:n på är helt bortflugen, jag är tvingad att fixa antennkabel till radion och de sociala nöjenas status har höjts till skyarna!

Idag har jag överlevt en vecka som mobillös. Visst finns det många fördelar med en mobil. Dock minnst lika många att vara utan: Jag tvingas kontakta folk jag kanske inte hade kontaktat annars för att leta upp telefonnummer, passar verkligen på att ringa när det finns en telegon i närheten, manjana manjana mentaliteten kommer sig mycket naturligare utan ständig koll på klockan, de ensamma avkopplande bussresorna är verkligen just ensamma och avkopplande och sist men inte minst ligger makten endast här i dessa händer med det nya mottot
"Ring inte oss, vi ringer dig!"
ack så lägligt. ingenting kan vara lika lärorikt.

Så mycket bra det sprutar ur allting.
Utom fågelbajs. Vilket någon har fått erfara idag.