stilla

De mystiska färglada och glada utomjordingarna som bla. roat sig med att sno flaggor och leka fåniga lekar har lämnat campus.

Vardagen har trätt in till allas skräckblandade förtjusning. Jag är mest förtjust, förtjust över att sitta på ett helt tyst bibliotek och bara koncentrera sig på texten framför ögonen.

Det är så skönt. Helst skulle resten av världen försvinna så jag kunde går runt själv och koncentrera mig på det jag gör. Jag blir så sjukt trött på att gå runt och vara social så jag får damp! Men jag vill inte bli som on som flyttat 28 gånger för att en nystart alltid är så underbar. Men när ska man våga gå in på djupet och inte bara fly från sak till sak för att liksom hoppas att det ska gå bättre nästan gång? Det är tufft att gräva en grop när man kommit en bit ner, det är alltid lättare att börja på nya gropar. Hur hittar på man nergrävda skatter?? Nä, just det det gör man inte och istället går jag runt och är avundsjuk på alla som har sitt guld och gröna skogar.

Gäller att hitta en ballans. Underhålla det man har men ändå gräva nya gropar. Idag har jag börjat på ytterligare en och jag har redan lovat att skriva en artikel om en teaterföreställning till skoltidingen. Uh när ska jag ge mig?