Like a moviescen with James Dean

Är det inte underbart hur en plats kan vara så olik sig själv?
Precis som kännslan man får av en film. Ni vet sådär att man ser direkt om det är en dokumentär, ett reportage, en film från tidigt 90-tal, amerikans sitcom, porrfilm eller svenskat barnprogram. Ibland är det nått med kvaliteten eller färgerna men ibland nånting ännumer som inte riktigt går att sätta fingret på. Är det inte sjukt hur vissa dagar kan ge just lika olika kännslor. Samma miljöer, samma person men ändå som en helt annan film. En annan genre. Ett annat fokus. En annan kännsla och förhoppnigsvis med en sliskig moralkaka på slutet.

Och är det inte lite därför det är så spännande att stiga upp varje morgon? Lika spännande som att zappa kanal. Alla vet att jag älskar att zappa.