Orka?

Är det så här resten av terminen ska vara?
Har gått ut till 100% och sedan ökat. Det är bang pof hela tiden! och ja, det är underbart. Jag är en aktivitets människa. Inte i generna kanske, det har bara blivit så. Det har blit så att jag måste ha 1000 järn i elden för att kunna smida nått alls. Annars blir det bara några få halvtaskiga svärd. Tänk bara på i sommras när jag bara jobbade och gjorde ingenting alls annat. Hur många blogginlägg skrev jag då?

Det gäller väll att passa på. Så länge hushållet bara består av mig och ingen annan att anpassa mig till. Att kunna komma hem hur sent som helst på kvällarna eller skita i disken några dagar (nej mamma jag lever inte i en svinstia!), utan att det påverkar någon annan. Mest tror jag de thandlar om motivation, att verkligen diska när det behövs helt enkelt för att det är nu eller aldrig.

Motivationen är riktigt stor. Skolan känns helt under kontroll och jag är grymt hälsosam. Men, mest av allt har jag en framtidstro och energi som känns helt övermäktig. Egentligen hade jag tänkt skriva om den största anledningen till att jag är väldigt motiverad i skolan. Måste jobba på eftersom jag kommer missa en hel månads skolarbete (tyvär en del tentor, men det finns omtentor). Det finns nämligen inga om-minkurser med field trip till Jordanien!! Har blivit antagen till två utbildningar som försvaret håller i, den sista hadlar främst om informationsförmedling om minor. Någonting jag verkligen kan se mig själv jobba med i framtiden.

Varför läser du till ingenjör om du nu främst vill jobba med människor och information/ utbildning? Den frågan har jag fått hur många gånger som helst.
Varför åker vi till månen? För att vi kan.
Drömmen längst in kanske handlar om att göra någonting bättre för världen men jag jobbar gärna som projektledare hemma i sverige, med personalfrågor, eller varför inte logistik. Om man vet att man kan satsa högt, varför satsa lågt? Varje väg leder fram till en annan väg. Hade jag inte läst här hade jag aldrig fått möjligheten att gå den här kursen.

Det gäller bara att välja en väg och köra, göra det bästa där man står. Ingen kan säga hur ett liv kommer slingra sig fram, det går inte planera. Jag tror att en hel del livs-ångest grundar sig i ogreppbarheten. Att man inte har en färdig karta. Det finns ju överallt annars: matsalsmenyer, värdsatlas, tv-tablåer, spelningslistor, klasslistor, scheman, punktlistor som hänger på kylskåpet, kallendrar. De är viktiga hjälpmedel men livet ter sig inte riktigt på samma sätt. Det går inte att gå efter ett färdigt manus. Bara hitta tryggheten i sig själv att alla vägar bär till drömmen. Lita på lokalsinnet och köra utan karta.

Nu ska jag fortsätta yra runt och läsa kurslitteraturen till min-kursen. För Gud jag tänker göra det bästa av det här!