Idoler

Det bästa med världen, är att den är full av idoler.

I min bokhylla står en bok som heter "Förbättra ditt minne" och ett kapitel handlar om en u-båt (vad nu det har med minnet att göra?). En u-båt som man ska skapa i sitt inre. Väldigt komplicerat. Naiv och emxperimentiell som jag är har jag naturligtvis gjort detta. Det funkar bra, jag gillar min u-båt. Den är stor och bara min. Där finns en massa rum och skrymseln skapade bara för att jag behövder dem ibland. den perfekta platsen. I boken står om en hemlig his man ska skapa och se hur alla som betytt någonting speciellt för en kommer ut ur. Lite fånigt, men smart. Testa nog det en gång men det var så jäkla mycket folk att jag gav upp.

Mitt liv är ingen överdeådeligt. Jag har aldrig kännt extremt många människor. Litesådär lagom bara. Men när man tänker på det så finns det så många personer att beundra. Alla möjliga. Lärare, jobbarkompisar, killen i paralellklassen i sjuan, släktingar, kändisar och busschaufförer. Jag tror att vi behöver idoler. De visar att man verkligen kan, att det inte är omöjligt. Idoler lär oss om verkligheten och får oss att inse att även vi är en lika stor del av den.

Dagens idol:
Min mamma. Igår satt vi uppe till fyra och pratade om allt ifrån döden och palestina-schalar till släkthemligheter. Vi är verkligen gjorda av exakt samma skrot och korn. Hon har lärt mig så många viktiga saker! Och just eftersom vi är så lika kan hon varna mig för saker hon gjort fel och upplysa om allt som är bra. Igår fick jag bästa tipsen om dagböcker! gud jag älskar henne.

Nu börjar drPhil!!
(och tentan *blä*)