magont i lomma

överlevt lägret med miljoner mygg och miljoner tårar och magont. barn vill verkligen ha uppmärksamhet. JAG OCKSÅ!! därför jag också får ont i magen.

ROSKILDE, är precis vad jag behöver. allt som kan få en att sluta tänka lite är bättre än det som är dåligt. wow. och såklart är jag snurig som det brukar vara. såklart läser jag andras bloggar och ser femtiotusen vackrare liv och öden. men hoppas fortfarade på att det går över. det måste ju fan gå över nångång!

sökes: en talang

är trots allt förbi det där stadiet när man grät för att få en kram och sa att man var dålig för att höra att man var bra. men jesus det vara bara ett ögonblicksedan jag var så där liten! baranen har lärt mig så mycket och imorgon ska jag sitta hela dan och bara försöka komma på exakt vad det är så allt får vidare och kanske kanske jag kommer på att jag inte behöver en talang, eller att de redan finns där. att allt är perfekt precis som det är.

.jag älskar Tore bajsmycket.

gröna piller

jag mår lite piss nu. det är den jävla pms:en. jag hatar de gröna pillrerna som vänder upp och ner på allt och ingenting. gråter sällan. men då då det är så kan jag lägga mig ner och fylla flera hinkar av rinnande tomma tankar. en stor klump i magen får jag och sen vill jag bara lägga mig ner och inte se nått annat än insidan på täcket en vecka framöver.

men jag ska ta hand om 40 barn och vara jätteviktig och stor hela helgen och lite till. packa till det. och jag ska plugga matte i många många timmar som inte finns. komma in i AF borgens mörka skrymslen och leta fram en lånebok. planera roskilde. gå på studenter och vara i helsingborg kl.6 på fredag morgon.

dygnet är fel så nu när min enda chans att ligga under täcket finns kan jag inte. för klumpen i magen trycker i en pigg-trött kropp och istället sitter jag på nätet och läser om mobbing och önskar lite att jag kunde tillföra nått viktigt i allt men vet liksom inte var det ens går att börja.

hjälplöst. så är det. jävla gröna piller.
(och haket, vafan?!)

bakom allt

De ringde idag från min kurs och berättade att jag ligger efter. TACK!

Sen har jag blivit bjuden på bröllopp i helgen(?!) och fått brev från tandläkaren. Annars är det mesta studenter och rätt så mycket stress. Trodde jag skulle ha 0 att göra, men slits ändå åt miljarder håll. Sen finns det bra saker, som att jag missade mitt tåg och träffade Yoko och gick på Sigrids student. Bra på sätt man inte hade kunnat ana. Sådär bakom allt typ.

Till och med drömmer om mattetal. Kommer inte hinna bli klar med logaritmer idag så nu ger jag upp och åker till stan. Imorn är renodlad pluggardag från tidigt morgon till sen kväll. Beroende på hur sen kväll kvällen bli idag förstås. Har fyra fester att gå på. FÖrsöker pussla ihop den mest logiska ordningen.

Övrigt så är jag nästan 100 på Emmaboda. Får ja bara me V så kan han köra. weh.

infravärme

Nej nu orkar jag inte vara filosofisk. TÄnkt skriva om typ kriser. gör det nånannanannandag.

T has been in my hart and in my house. och utanför. en underbar soldag. Cykladt runt hela byn, solat, studsmatta, vattenkrig, grillat. bara jäkligt SOMMAR helt enkelt. Men nu har han lämnat mig med två 13 åringar, 2001-ett rymdäventyr och mattetal. Inte riktigt lika bra. Men förstrena är öppna och det är ljust och mina benhår står inte upp. Trots allt rätt bra.

och klockan blev precis 22.23. hur fult är inte det!?

Angående vuxenhet, så känner jag mig mogen som tittar på världens segaste film (men det är för fan en klassiker!) och frivilligt räknar matte en lördagkväll när världen är som varmast. Men är det inte underbart att bara vara och inte fundera på världen utanför? Svar ja. Och är det inte som skönast att jag ska till roskilde + fattar matten? Svar ja. Och är det spännande att min syrra ska bli vegetearian efter skolavslutningen på fredag? Svar ja. Och visst vill jag göra de mest galna saker som finns bara därför att (läs: förändras)? Svar ja. Och eller hur, eller hur vore det coolt om jag kunde vissla/prata tyska/stava/stå på händer/massa primtal i huvudet/inse att jag är bäst/jonglera med kubb-pinnar/gilla ekonomi/dansa balett? Svar: jo.

Att tappa och finna

Det är ju så att när man har mycket att göra är det lätt att tappa sig själv. Men bästa med tappade saker är dock att de går att hitta, eller ersätta.

Igår var jag och hämtade tre tröjor på LDC som jag glömde kvar på tågvagnen. Karnevalsexpeditionen var stängd, men jag kände på mig att det skulle gå ändå så jag chansade och åkte dit. Det var låst. Men samtidigt som mig kom en snubbe från kommitén. Han släppte in mig i de halvt bortstädade lokalerna och där i låda låg de, alla tre tröjor! Sen gick jag på stan. Köpte roskildebiljetter, åt glass med Isabel, kollade när T spelade på froffesorpromenaden och tappade min favorittröja någonstans. Så kan det gå. Tappat, hittat och tappat igen. Precis som migsjälv.

Rädslan för en månad med ingenting att göra (för jag vet hur jag blir då!) fick mig att anmäla mig till en 5 poängs matte duistanskurs på KTH de närmsta tre veckorna. Nu känns det bättre. Kanske tappar jag inte mig själv lika lätt. Och samtidigt gör det lediga stämningen det lättare att hitta igen. Hitta mina vänner, gamla olästa böcker, hyllor att skruva upp, kläder att laga, morgonpromenader, nya idéer och balans. Ser framför mig en massa projekt och lösningar att hitta.

En annan sak om att finna är att jag tror många känner en press på sig att finna för mycket. Igår satt jag och två underbara människor och drack schampange och lyssnade på "feeling 22(?) acting 17". Vi pratade om just det. Om att det alltid tycks saknas någonting. Att man strävar efter att fylla sitt liv. som alla andra.
För alla andra gör alltid så mycket mer. Kanske för att man lägger ihop det alla andra säger om vad alla andra gör till att en enda person har upplevt allt som alla andra har. Och mitt i alltihop står man själv och har inte gjort någonting. Det är klart att summan av vad alla gör blir mer än bara en själv.

Och vem har egentligen sagt att man måste fylla allt, att det är bra att bara hitta och hitta tills det är "färdigt"?!? Nej, att tappa är minst lika viktigt. Att tappa för att kunna hitta nytt. utvecklas. glömma. komma över. förändra. och samtidigt vara precis lika hel som innan! Så alla som klagar på att de inte hittar rätt saker och upplevelser (för är det inte vad vi klagar på mest och ligger och vrider oss om på kvällarna?). Våga tappa!

Lose some you get some. Det behöver inte bli bättre och det behöver inte bli sämre. Bara annorlunda - och är det inte just det vi alltid strävar efter?