en liten vecka...

Knäppt kan det bli. Festen i stora staden (Göttebooorg) blev inställd. Antar att man kommer tröttna på lördagsrutinen så småningom. HISTEK och kåren. Men vafan, ALLA är ju där! Och eftersom jag omges med så balla människor blir det alldrig riktigt samma ändå.

Spexet här är litet och verkar...tja långt ifrån alla vad varglad, boel och lundaspexarna heter. Men vem behöver egentligen det när hela klassen är som ett stort gäng spexare. Undra hur många storslagna planer som passerat våra munnar (basturutin, hotellfrukost på söndagar, musikvideo, syjuntor, lisebergsutflykt, fotboll, skidsemester, workshops i dans, kickboxning, klättring)? 4 öl för 40 och charader, sen allas vår kår. Det var hattema så Frida sprang in i skogen och hämtade löv, som jag la på huvudet och kom in gratis. Som vanligt hamnade vi på rockgolvet och tiden prang iväg och mynnade ut i en sjumanna-tryckare.

Det kommer kännas konstigt att komma hem. Efterkarevalen. Det finns lika många karnevalister som studenter i Skövde! Bara mindre än en liten vecka till jag återser Lund igen. Nu ska jag göra stora lass tacosoppa. Känner redan doften...Och rösta såklart. Jag undrar hur man gör?

lugnt

Måste säga att mitt förra inlägg var det orginellaste på länge...

I morse började jag min kariär som tidningsutdelare. Det känns som att Skövdes samtliga pendlare har sett mig i en reflexjacka stolek XXXL sägande "Godmorgon din metro" 500 gånger. Men det var bättre än att sälja babyleksaker för 49,9...inklusive packnig och porto!

Ja solen fortsätter att stråla här. Men jag är sjuk. Inte jättesjuk så det egentligen märks eller kan ligga ihopkurad i sängen med var choklad och tycka synd om migsjälv. Utan så där så det inte finns några ursäkter men allt ändå är jobbigare. Värst av allt är ändå att inte kunna träna. Vill så gärna testa på klättringen på berget idag, gå på körrep och testa streetdance träningen på natilus. Men jag orkar helt enkelt inte. Allt jag kan göra är sitta på favoritplatsen i soffan och rita milimeter exakta ritningar.

Och förhoppningsvis hänger jag uppochner på lördag. yea.

fantasin om alltings härlighet

Det är konstig här. För på ett sätt är jag oerhört ensammen, liten och självförtroendet slipper ut från det täcker jag så starkt kämpat för att bygga upp. Samtidigt är jag lyckligare än någonsin med en massa äventyr framför. Jag står på startbanan till miljoner hinderbanor genom guld och gröna skogar av kunskap och kvalitet!

Egentligen var det inte det jag tänkte prata om. Utan att visst skulle det vara härligt om allt bara hade en enda stor mening. Jag tänker The Trumanshow och resor i tiden, Men in Black och The Golden Child. Jag är en stor dagdrömmare. En gång när vi var i Umnäs och åkte skoter extra långt, jag var kanske 12, stannade vi till och mamma frågade "vad fantiserar/leker du nu Hanna?". Jag skämdes och skakade på huvudet. Även om visst, jag flög genom universum, var ett flyende barn i krig eller
en sameflicka på väg till sina renar. Och hon visste, för jag var en sån där drömmare.

Kanske ofrivilligt...för jag har alltid längtat ut. Ut i världen, för den såg så spännande ut. Och vist lyckades jag. För istället för att skämmas har jag lär mig att ta tillvara på tankens kraft. Att strunta i är bra. Att låtsas som ingenting ger fokus i stunden. Att glömma det dåliga ökar positiv kraft. Ignorera mera!!

Jag har blivit kallad naiv och orealistisk. Men minst lika mycket; glad, och "den absolut mest positiva människa jag någonsin träffat!!". Ibland frågar jag mig sjäv om det bara är en yttre skärm, är jag verkligen glad när jag ler? Och ja, är jag inte glad så syns det. Det har jag också fått höra. För även om jag tror på makten att ignorera så tror jag på vikten av sanning och insikt. Man måste inse hur verkligheten ser ut. Men det betyder inte att man måste tänka på den i vare stund.
Jag kan inget om sanning. Men det har hjälpt mig. Jag har kommit lång väg.

Men när jag väl kommer ut, längtar jag in igen. Det är konstigt det där. Kanske ska jag ta fram den mer poetiska mig, ut i världen. Eller räcker det med att vara helt vanlig och spela samma spel som alla andra? Att låta alla papperslappar och oändliga texter av tankar göra nytta i en låda, eller en onödig sever?
Om ett träd faller i skogen och ingen hör, låter den då...
Att vara ärlig till sig själv, den man föddes till men framför allt blev sägs vara viktigt. Kanske krävs det inte minst för att hitta flest vackra blommor och svampar i den här gröna skogarna. För att vara unik och göra någon skillnad! Och jag tänker på hur många gånger jag faktiskt hört det under en knappa vecka av föreläsningar, hur viktig det andra hjärnhalvan är. (Jag kan aldrig lära mig vilken som är vilken...) Att varken logiken eller fantasin klarar sig själv. För att utveckla och komma vidare måste man både skissa upp idéer och räkna ut hur de passar in i det stora hela.

Här kommer vi nu fram till det jag från början bara tänkte säga. Jag läser en bok jag fick för fyra år sedan. Den handlar om att universum är ändligt. Mins tlika fascinerande som pratet om svarta hål och universums krökning är att få följa författarens privatliv. Janna Levin är en häftig tjej. Hon har verkligen båda sidorna. Hon skriver bra, är duktig konstnär och gift med en musiker. Åter igen alla dessa delar. Nu när jag för andra gången börjat läsa boken, kändes det dags för lite research. Sökte på eniro och hittade massor. En till bok hon skrivit; "his story of greatness and weakness, of genius and hallucination, is based on the parallel lives of Kurt Gödel, the greatest logician of many centuries...". Var har jag hört det namnet innan? Kurt Gödel, det känns som någonting jag läs miljoner gånger. Så jag gick igenom min mail och där från: Kurt Gödel. Ett mail om försening i sommarmatten. Undertecknat:

Vänliga hälsningar

Kurt Gödel
08-522 485 03
kurt.godel@mail3.nti.se

Mentor KTH och NTI


Janna ser liten och oerhört snäll ut. Och med hennes nästan jag-är-för-liten-för-universum-leende och stort lockigt hår, kan jag ju inte annat än identifiera mig. Hon har skrivit en bok om en snubbe som heter exakt likadant som min mentor på sommarkursen jag tog, en hel del för att få CSN. Det är sånt som fårmin hjärna att växa stor av..humm...humor.

Avslutningsvis ett citat (Av Janne såklart):
"We are all great and ridiculous at the same time. What makes us great is often what makes us ridiculous."

en bööööööööömb

Jag är nog lite miljöskadad. För igår när jag skulle ta cykeln och provköpa godis på kiosken jag spanat in på andra sidan parken, så låg den där. Första sekunde reagerade jag som vilket vanlig dödlig som helst hade gjort; "någon har slängt skräp på maken". Men det tog inte många sekunder innan jag visste, att paketet intill mitt däck skulle explodera. Det var självklart...en sån där momb! En hemagjord bomb av helt alldagliga prylar som terroristerna gör och lägger för civilbefolkningen så de blir skadade! Vi har ju fått höra allt om dom. Nu låg det där, ett oskylldigt pastapaket som skulle explodera i samma sakund jag rörde mig. Jag han till och med tänka på ödets ironi för att jag skrattat åt min granne som heter Castelli i efternamn. Men längre än så kom jag inte. FÖr fan, det ser väll vem som helst att det bara är ett vanligt tomt pastapaket någon tappat! Inte nån jävla bomb. Det finns inga terrorister i Sverige och oavsett hur många minröjare som berättat om asfalltens välsignelse och att gå i andras fotsprår. Sverige är Sverige. Och varför i hela friden skulle någon vilja spränga min cykel och mig i luften? Så kastade jag så upp benet och körde iväg helskinnad. Om så någon hade sett hela händelsen tror jag inte han/hon sett nått mer än en tjej med lite för trötta ögon som låste upp sin cykel och for iväg.

Så fick jag så mitt godis, kollade på Adam och Eva och somnade sött i lagom tid i ett lagom fint land.

I'm gona be rich!!!

På nått sätt kommer bilden av WC-ankan Ken upp varje gång en buss med Göran Hägglund kör förbi. Eller jag vet inte?




Idag har jag:
Varit väldigt deppig
Ryckt upp mig
Åkt på shoppingutflykt till ICA Maxi med Malins bil och jag glömde ta påsar igen
Blivit blöt
Gått på kör
Fått ett jobb
Haft uppvisning
Träffat hela Skövdes kulturliv + sett den lokala linedance föreningen uppträda (hör så till!!)
Käkat äcklig hämtpizza och mått bättre
Varit konstig...men det hör till

söker kontakt

calling you!
det börjar bli lite frustrerande att inte vet. vad tycker egentligen alla? vilka är de? vad vill de? vem är jag? vad vill jag göra? det är inte ensammt. inte egentligen. det är folk överallt. men just det där att ha konttoll är lite...tja, frustrearande.

Annars mår jag bra. Igår var Bistånds och biträdande utrikesminsistern på besök. Någon sa att hennes dotter är gift med Tiger Woods. vet inte om det stämmer. Men hon var sjukt intressant och trevlig. Berättade om det där mötet om Libanon och Gaza som var häromdan. Världen känndes ganska nära då. och rösta inte på moderaterna för de vill ta bort 25% av vårt bistånd och dessutom rikta det som är kvar på terroristbekämpning. Så slutade dan med politisk disskution till småtimmarna.

Hostar lite för mycket. Ska till bastun och smitta ner folk nu!

bakis

Det var nån som sa att jag påminde om Sandra Dalberg (från Fame Factory). hysteriskt. Skoj är också mini-svartbaren med två tequila för 20 och gratis chips. Sen glömde jag min cykel, dansade och vaknade upp i min säng med skorna på.
Det var otroligt kul igår.

Jag, Mail, Anders, Sara och Kristian kom sist till föreläsningen igår. Som bråkiga barn sjönk vi ner längst bak i de förvånansvärt sköna stolarna. Läraren började babbla om digitalkameror, pixlar och skärpor. Så fram med witheboardpennan. Formler, cosinus, grafer och matriser i en hemsk fart. alla antecknade frenetiskt med panik i blicken. Men, han som var så pedagogisk och gjorde armhävningar på katedern förra gången? Så drog han ner hela tavlan och Anders kastade pennan i bänken så den flög iväg och vi skrattade. Jaha då rusar alla faddrar in med vattenkanoner på fejkföreläsningen och vi tänker: nej, inte nu när vi precis är i civilisationen igen och tagit på oss våra finaste kläder och duschat i flera timmar. Men snart gick jag förbi valstugorna på torget med en gigantisk straffbricka och tomt äckligt snappsglas vrålande "222 järnvägsbommar" och ingen vill vara ekonom.

Lekar i gräset och alla beundrade min rumpa när vårt lag välte ihopbundna med rep i en enda stor hög. På nåt sätt kändes det så hemma. Vi har ju för fan varit omringade av agressiva män i k-pist och rånarluva och räddat flyktingar ihop! Trots att vi var i två olika lag hejade vi på varann in i hjärtat, det bara blir så. Det känns nästan som man bara känner alla i skabbiga kläder, osminkade och övertrötta. Det är verkligen VI. Och DOM det måste vara designarna. Skrik-Göran kastade vattenballonger på oss, men vi vet var hans brevlåda bor och har stora planer. Det är nått underbart med att vi skämtar om otroligt grymma och mordiska handlingar när vi alla vet att det vi mest av allt vill göra är hjälpa och rädda. älskar det.

Och vilka andra kan ställa sig i en dansring när vi får tråkigt och utan musik klappa händerna och en och en gå in och göra bort oss?

Och så det här med världen. För så fort det är nyheter från Libanon eller prat om FN:soldater eller Dafor rycket det till. Som att allt blivit tusen gånger verkligare och jag verkligen varit där. Nu känner jag med hela själen; det är det här jag vill göra. Jag vill rädda världen och kräla i leran.

hejsan, har ni några morötter?

Har nästan helt glömt bort hur livet såg ut där nere med skrollande R. Här säger man: pöjká och höööl och lägerveckan var bara bäst. Vilket äventyr! Orkar verkligen inte skriva ner allt men det har varit skitigt och jobbigt och det känns verkligen som att vi bott i ett fjärran land, byggt flyktingläger för en hel pluton, blivit kidnappade, överfallna, utan rent dricksvatten, inte fått mat på en hel dag och sett stjärnfall. För det gjorde vi där vid brasan. Mitt bland minor, eldsvådor och intressanta föredrag då hälften somnade 20 gånger var och man pressade fingrarna mott ögonbrynen för att hålla upp ögonen och lyssna på bland de intressantaste föredrag man varit på.
Ja tröttsamt och kul. Är ingen nolla längre, har ju 1 poäng.
En stor poäng fullproppad med massa reflektioner. växa som människa?
www.sla.se/pdftidning/20060901/s0901_08.pdf
www.sla.se/pdftidning/20060901/s0901_09.pdf

Det är så mycket att koncentrera sig på i ett liv. Pratat alldeles för lite med alla där hemma. det är synd men förståeligt. Lägger mycket energi på att hitta en plats, en identitet och känna mig riktigt riktigt hemma här, vilket jag väldigt mycket redan gör. Fina Skövde där en kebab kostar 69!!!!!!!!!!