and they all said...

midsommar: det finns vackra saker

igår: ULLARED! En avstickare på vägen hem från Göteborg. Fint. Köksprylar och shampoo för 1000 pengar. Med händerna i en tank med rockor på "universum" det bästa mobilsamtalet: "då skickar jag hyreskontraktet, när vill du flytta in?" GAAAHHHHHHH licksom svävade på moln. Sen gick jag och klappade en haj. jaja död dock.

Annars är livet mest så att Tore bor hos mig (han blir fan bara underbarare för var dag, såklart. idag höll han på att döda mig av skratt) och jag försöker fixa massor. Typ försäkringar, abonemang, CSN, plus att jag pluggar heltid matte. Klippt mig också och betydde någonting. Frisörerna turades om att klämma på mitt hår. Smicker! Ja, man blir ju fan glad. För det är sånt man kan tro på och skicka rakt som positivhetssignaler till hjärtat, annat är det att typ inte få svar på sms. För vad betyder det?

Vill ha fest. Men ändå inte. Har så olika kompisar och vill säga hejdå på olika sätt. Dessutom är jag rädd för att ordna fester (jo, det är mest därför). Senaste gångerna har blivit typ fjaskon. Inte för att det inte är glömt och kommit över men tänker om det är värt att satsa och kanske känna sig som BAJS jet again. Vill inte flytta med sånt i huvudet utan lämna som saknad och vi-måste-hålla-kontakten. Egentligen är allt bara tjafs för saker ändras inte bara så pof kabom 8nästan). Men är sånn, gillar början och slut. Ser allt i miniserier hellre än årslånga såpor. Liksom så att man kan dra ur nått fin ut allt och ta det vidare, vidare itll nästa steg.
step by step, day by day

"universums gåta går att förstå!"

eller inte...

Familjemiddagar och skräcken börjar krypa sig allt starkare. Idag har jag bokat för en lägenhet. Sjukt. Det är bara några veckor kvar och hur ska jag hinna fixa allt? Mest handlar det om alla. Alla jag vill hinna träffa innan jag försvinner. Fest? Nej, det hinner/orkar jag inte fixa. Kanske en lite mindre sammankomst. Fåse, på nått sätt ska jag hinna säga hejdå till alla och berätta att jag verkligen kommer sakna er. Ändå vill jag umgås med familjen och T jämt och helatiden, fånga varje varje liten minut.

Träffade favvo Sofie igår och hamnade på trägårdsfest med en muslim som försökte konvertera alla och en föredetta kotolsk präst som utbröt: "Ja jag vill leva jag vill döööö.....på krogen." Hur fantastiskt är inte livet då?

taking a swim in the bottenlössjö

Dagarna i ända har jag nu legat vid kanten och strax under ytan i en nästintill bottenlös sjö (överkommit min rädsla för mörka vatten). Läst säkert 15 nummer av Illustruerad vetenskap och massa sidor i en bok om Big Bang. Grubblat över relativitetsteorin och sånt blajs så jag nästan tror på riktigt att jag är lite konstig. Men fan så lycklig! Ja, jag blir lugn av att förstå, eller i alla fall snudda på gränsen av allt som finns att veta. Avslappnad nu.

Har nu levt två veckor utan riktig toalett eller andra bekvämligheter. På mitt golv ligger tre stökiga packningar med allt från Veberöd till Roskilde och Småland. Igår var världens varmaste dag och då satt jag och T på ett tåg. Såg tio minuter av Nässjö och höll på att kvävas av den icke existerande AC:n. Vi spelade kort. Gick ut patienten Idotien 2 gånger! Diskuterade fysik och slogs tills värmen var ett minne blott.

Väl hemma har jag fått brev från högskolan i Skövde och jag har börjat bli riktigt rädd på riktigt. tur jag känner mig älskad, annars skulle jag aldrig klara det. Ja, älskad, utvilad men med massa fest i bagaget sitter jag i ett par kalsonger och fungerar ganksa okej. Min största upptäckt är att koncentrera mig på mitt liv och lita på att de jag älskar kan sköta sitt. Man kan ha kontrollen utan att ha den.

Hur bottenlös och oändlig världen än är så räcker det ändå med att kunna simma!