in movies; autumn

Jag har gått och blivit kär i youtube. När mattepluggandet sviker är det fantastiskt att bara kunna se vanliga människor snacka och göra skitsaker. Finns en film på en snubbe som fastnar i en av babygungorna i lekplatsen strax utanför mitt fönster. hysteriskt. Precis som mamma så älskar jag film och åhh det skulle vara underbar att göra egna små filmer om ditten och datten. Så nu VILL JAG HA en videokamera!

Japp så är det. Imrn är det lådbilsrace, så länge inte STOOOOOORMEN(!) dödar oss. Dagarna bara blandar ihop sig, i morse var jag övertygad om att jag skulle hem inan både mattetentan och Tommy Nilsson konserten. Dagen har varit helt snurrig och jag glömde bort ett viktigt möte. Ni vet sådär som man sovit på dan och vaknar på kvällen och allt är bara konstigt + att man kanske har semester och glömmer bort vilken dag det är ännumer. NÅtt sånt känns det som. Som att min kallender inte hinner ifatt och allt bara improviseras fram. Men improvisation är ju lärorisk. so anyway...

Ser på MAtrix. Matrix är grymt.
En annan grym sak är hösten. Det är helt otrolig och hela jag spritter av känslor. Utsikten mot parken är så jävla vacker! Det satt en man och spelade dragspel utanför konsum och jag hade gumistövlar och kunde gå i vattenpölar. Det är lycka. Eftersom ajg fått min första lön lyxade jag till det lite med att gå till konsum. Delikatesser som coctailtomater, cashewnötter och rödbetssallad! Det är kul att handla mat. Kan alltid prova nya saker. Mitt kylskåp är därför ganska fullt. Jag äter inte tillräckligt snabbt och mycket.

peace out

lycklig över lite

Ja, jag mår bra.
Igår var det gangsterfest och jag skrattade, pratade och dansade. Nöjd i min fina gangsteroutfit och plastpistol med plastpilar.
Erik och jag stod ute på ballkongen på 10:e våningen för att räkna ut hur långt det var ner till marken. Vi gav upp eftersom den inte allt för klara skallen blandade ihop alla röresle formler. Jävligt högt var det i alla fall. Sen gick vi in och jag tittade ner en sista gång och tänkte att det måste vara farligt att stå så högt upp när man är full, så jag gick in.

Det var nästan inte en människa på kåren och vi nojade oss över att det bsäta dansgolvet är avstängt sen två helgersedan. Tydligen Evas granne som lyckades spilla öl över hela mixerbordet. Men hade jätteskoj igår. Karin försökte med våld dra mig in i skrapan efteråt, men jag slet mig loss och sprang hem. Inte jätteförtjust i efterfester.

Sen hände det här

Fika på rådhuset och film i bibliotekets fräcka biosalong ikväll. Den var djup och riktigt hemsk. Handlade om en ung kille i Sydamerikas slum som rånar och har ihjäl folk. Mörk och verklig. Och så alla de där småsakerna som att han har converseskor och det där valiga tjaffset om att världen är liten. Men ändå en helt annan verkighet. FÖr kåkstäder existerar ju på sätt och vis bara i fantasin...

NU siter jag i min varma soffa. Lycklig över lite. Lycklig över att jag lever och inte fryser. Det är allt man behöver. Man behöver inte silvriga bilar och märkeskläder. Här om dan pratade jag med någon om att vinna pengar. Om jag vann si sådär 10 miljoner. Jag vill nästan inte att det ska hända. Skammen, med att ha en sådan makt. FÖr kan jag vara lyckligare, egenltigen? nej, inte mycket. Och det som kan ändras, det har ändå ingenting annat än med migsjälv att göra.

så njut. njut av det ni har!

adjö barndom

Inspiration kan verkligen komma från de mest oväntade ställen. Såg en riktigt tjejfilm med Hillary Duff, och antar att det inspirerade mig till att blogga. Hon sitte rnämligen vid brandtrappan i New York och skriver. Tyvär är jag varken i NY eller har en brandtrappa. Brandtrappor är fräcka. Men antar att jag ändå kan känna mig lite som i en film. Allt brukar bli vad man gör det till, sägs det.

Vår lådbil klarade nästan besiktningen idag. Bara några småfel som att bromsarna inte tar och bilbältet går att slita av. Petitesser! Det har verkligen varit hårt slitande. Kanske inte lika mycket med själva byggandet som att kompromissa och sammarbeta. Min grupp är verkligen härlig. Men det spelar nog ingen roll vilka härliga personer det än är, perfekt blir det aldrig, vilket är bra. För innan, på högstadiet och gymnasiet jobbade jag oftast med mina bästa kompisar och vi kom typ överens om allt. Då lär man sig egnetligen inte ett piss. Så antar det är bra att jobba med nya människor, om inte annat upptäcker man mer hos sigsjälv. Typ att det lönar sig att vara SNÄLL. mmm det gör alltid ondast när man i en situation helt går emot det man mest av allt tror sig vara.
Och vår pingvin är ju jävla snygg!

Frida och jag pratade om att vara barnslig. Och jag ska nog renovera mig själv lite. NÄr jag öppnar min garderob på mogonen ser jag mängder av färgglada konstiga gamla kläder (det är ju så svårt att slänga saker!). Kommer nog aldrig släppa prickar och ränder, men jag kan säga att jag är långt ifrån helt nöjd med min stil. Så renovering here I come! Inget drastiskt såklart. Ska ta det lite lugnt. Men att inse att mitt liv kräver en lite mer humm...mogen(?) stil, är väll kanske första steget. Som vi kom fram till handlar det väll lite om att våga växa upp. Nån gång måste man väll göra det och egentligen är jag dödstrött på att vara söt och naiv. Det har bara kännts så fel att ändra det yttre innan det innre. Men nej, nu har jag bestämt mig. Hejdå alla konstiga postorder tröjor mamma köpte när jag var 14!

Bäst att kolla in modelänkarna Jenny skickade. De knaske kan gel ite inspiration.
PUss och Hej

barndoms sånger

Jag har ett jobb det e, nog inge vidare.
Jag har en lägenhet, där ingen vill bo.
Jag kommer hem ibland, det är ett ensamt land.
Jag börjar vänja mig. Men inte fåår jag nån ro.
Men när han ringen mig och säger mig att allting kommer att ordna sig. Och när han tar min hand och när han tar min hand och när han tar min hand.
DÅ hör jag fåglar sjunga. och marken börjar att gunga.
Jag antar att det låter löjligt, men möjligt.
Håll mig och lova mig, att stanna världen ens stund.

T var här i helgen och jag visade det bästa av stan. Hade väldigt kul på lördakväll. "Ich heisse Inga!"

NU är det mest lådbil lådbil lådbil och jag vill aldrig mer höra ordet lådbil i hela mitt liv. Det är också en del matte och träning. I alla fall i kväll. Nä, jag är för tom i huvuet för att komma på nått intressant att skriva. Har ätit kassler. det var gott. jag gillar mitt smyckesträd från IKEA. ännu ett drömfrö har börjat växa. kunskapskanalen är bäst. jag vill läsa böcker. människor gör livet. torkade päron rockar fett. de har tydligen bevisat att nikotin får lyckoruset av alkohol att hålla längre. intressant. nu orkar jag inte tänka mer. adjos amigos

oidentifierat tillstånd

me donät like being sjuk.
idag har jag handlat. det var ett äventyr.
först var det extremt jobbigt eftersom min kropp har ungefär lika mycket energi som en död utter. sen skämdes jag för att jag tog hissen och rulltrapporna istället för trapporna över järnvägen. när allt var som värst träffade jag Frida och vi sa "undrade just när man skulle börja stöta på folk man känner". det finns ett stort fik i stan som är jättevacker och jättefullt av folk. bland annat min granne från Staffanstorp, vilket jag nu är nästintill övertygad om att det är. drack varmchoklad och pratade om hur läskig världen är, men ändå underbar. efter nån timme fick jag vidare. det bästa med WIllys är att man nästan alltid träffar nån att prata med på grönsaksavdelningen. idag var det johan. jag handlade alldeles för mycket, men tappade min mango.

AAAAAAAhhhhhh "Det Okända" är i Staffanstorp!!
Jag har varit inne i en av de där lägenheterna, som såg exakt likadan ut! Tror det är samma hus, det längst ut. Det var fest och jag var kanske nio år, eller kanske äldre för vi sov över. Och jag blev jätterädd. Tror vi pratade om monsterdockan Chuck som någon sett. Jag minns att jag vaknade och tyckte jag såg en mördardocka svid sängen. Hur som helst minns jag bara att jag var väldigt rädd. Haha tänk vad man varit med om!

Och mediumet bor på Concordia. och nu började jag sakna Tore igen bara för att han bor några tiotal meter därifrån.

På tal om det så uppför sig min tv väldigt konstigt. Det blir Mute nästan hela tiden, ljudet höjs, färgerna ändras och den byter kanal och inställningar av sig själv.

världen är som en liten plutt. eller kanske är det så att allt finns där hela tiden, men att det är vi som är pluttar och msåte plutta ihop allting och bara titta på vissa delar.

åter till matten!

när man kan dansa...

Frysen låter konstigt. Jag är rädd att den är trasig och alla min mat ska förstöras. Mina gigantiska kycklingfiléer, mina vårrullar, köttbullar, quornfärs, laxbitar, gratängosten, brödet, broccolin, majs-ärtblandningen och findus färdiga soppor. Vilken tragis förlust. Allt utom de äckliga laxbiffarna. För är inte -15 kallare än så?

När jag inte oroar mig, vilket är ganska sällan, sitter jag och låtsas att jag är ute på mitt livs äventyr. Att Skövde är exotiskt även om varannan människa vet vad Staffanstorp är. Att jag gör någonting vettigt med mitt liv. Den där jobbiga kännslan som oväntat attackerade har sakna börjat försvinna. För det räcker ju inte att SKövde är bra. Jag måste också vara bra. Och jag tror att jag är det nu.
En av tjejerna i Top Model sa att "det var svårt att komma ihåg vem man är i en så pass ny situation" och vi kan ju säga att insikt kan hittas lite var som helst.

"Insikt jag letar efter dig i varje vrå och skrymsle"
Haha. Vissa saker kommer man nog aldrig glömma.

Är oerhört danssugen. Jag MÅSTE dansa, varför gör jag inte det? Varför delar jag bara ut metrotidningar, köper billig öl, pratar skit, pluggar alldeles för sent till allting, tänker aldeles galet mycket, köper godis på "sekunden", går på poweryoga, läser om universum, handlar mat och diskar diskar och diskar? När man kan dansa....

dans i regnet

Dagen började bra:
Det ösregnade och Lejonborg blev utbildningsminister och jag skrek rätt ut.

Nu regnar det fortfarande.
Men min lägenhet ät mysigare än på länge. Det står en vas med färska blommor på mitt bord, tvättkorgen är TOM. Hösten är min favorit årstid. Och snart är det fest!

hart

Jag
ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄSLKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR
så mycket

alla dessa otroliga varelser. vad har jag gjort för att förtjäna de bästa människora på jorden?

bullkalas

Tänkte inte ens på vilken dag det var. Vaknade åtta. Kvartöver = obligatorisk presentation av våra lådbilar. Min grupp skulle presentera först, jag hade ingan stödord och utan närvaro av alla = underkänt till hela gruppen. Såklart gick allt bra. Hann både äta frukost och sminka mig. Tror jag pratade exakt fem minuter och pingvingodiset gav ett stort smile på Ralfs göteborska ansikte. Det är kul att prata. Och sen när alla ställde sig upp och jag satt kvar. Då förstod jag: jag fyller 20 idag.

Ja, det känns inte som vanligt att bo hemifrån. Inte ens att fylla år. Jag är lycklig som en gris! Underbara SMS. När det ringde på porttelefonen var jag övertygad om att det var någon skumt. Stackars blomsterbudet höll inte på att få komma in alls.

"Varje gång du ser dessa blommor ska du tänka på dig.
Grattis på födelsedagen!
Kyssar!"

Ingen avsändare och kanske har de skrivit fel. Kanske ska det stå "mig". Jag vet ju vem de är ifrån. Det finns ingen annan som skulle skriva "kyssar".

Åhh jag är lycklig!! Helgen kommer bli fin. Har varit på biblan och lånat massa böcker om hur värden fungerar som jag ska använda till mitt föredrag på måndag. Böcker is the shit. Nu är jag 20 och allt tjatar om är att handla på systemet. Men det känns mer, det känns som att nu är jag nästan vuxen på riktigt. Eller nått sånt...

Här är lite mål:
- Börja ta körlektioner
- Lära mig spela elgitarr
- Ta danskurser och bli GRYM igen...
- Förstå differentialekvationer

Kör! Men först ska jag läsa Hawkings bok.

mycket

Alltid svårt var man ska börja, när man knappt minns var man slutade.
Tja i helgen var jag hemma igen och det var efterkarneval med E-type, massa eld och de mest oväntade ansikterna. Tänk så många det finns som man borde sakna men ändå inte gör, bara för att det blir för många. Om man bara hade tid till alla...

Äntligen storasyster ingen. Förhörde Becca på fysikprov och tja, det är bara underbart. Riktigt familjemys med presenter som inte fick plats i resväskan. Såg pinsamma filmer från när jag var liten höll i en varmkorv och sa "jag har en snopp".

Och nu är jag tillbaka (hemma?), till där alla pratar som han i sommar-hajk.