söndag...

"Det var trots allt inget som man kunde diskutera med någon annan; vad fanns det att säga till en annan nänniska om hur det kändes? Man kunde komma på saker man ville ha, men vid vissa tillfällen förändrades ljuset eller tiden saktades ner. Särskilt på söndagar saktade tiden ner, och ibland på lördagseftermiddagar, om man inte hade match - och man såg att livet egentligen inte var någonting. Det var bara ändlöshet och vad man fick eller inte fick skulle knappast göra någon skillnad, och vad fanns det sedan? Det motbjudande välbekanta rummet där man bodde, ens hemska kropp och ansikte, och rilltättavisningar från andra människor, att de inte brydde sig, hur man skulle framstå om man försökte förklara, lite konstig, lite tråkig och inte ens orginell. Varför var deras liv så enkla? Varför var det så att man måste försöka övertyga dem, och varför var det de som behövde bli övertugade och inte tvärtom? Man skulle naturligtvis inte lyckas om man försökte."

"I slutändan fanns bara ens vanliga liv, och den enda som kunde ta itu med det var man själv."

Lite ragiskt kanske, men så är det ibland.
Men imorgon åker jag iväg. Kanske därför längtan någonannan stans är så satans stor.

Geni i nattmössan!

Det är bevisat: jag är ett geni. Med ytterst starka källor (läs Boston Tea Party) är det konstaterat. Genier är ofta lite disträva. Igår svämmade jag över diskhon med diskvatten (tror jag fick och vattnade blomorna eller nått) och tappade ut hela min lunchsallad i en av G-husets trappor så det ran dressing på tre våningar. Dessutom berättade jag detta för Anette två gånger, lika entusiastiskt varje gång Så koklusion: jag är disträv.

Enisterin sov 12 timmar varje natt och alla vet att jag älskar att sova. Hade verkligen inte sagt nej till minst 9 timmars härligt sovande varje natt. Det handlar väll om att se allt från ett annat håll och mer än ofta är jag övertygad om att jag faktiskt lever uppochner.

Så är det. Jag kan ju fortsätta intyga mig själv om det medans jag misslyckas med att räkna på spänningselement...

Har köpt en mössa idag och en tröja att ha i öknen, lite kluven shopping.

Med klös i livet

Det här är Bombalerina. Hon är kraftfull, vit/röd/brun, vacker och kraftfull.
Kraft är någonting som har saknas på sista tiden. Efter en härlig helg med massa fantastiska element, så som min bror, filmmys, kinarestaurang och massa smink(!!!) kom måndagen. Vecka 39 börjar höstmörkret. Redan på måndagen började en kollektiv tristess. och stress. Plötsligt var det nästan oktober och plötligt var det bara en vecka kvar till den stora resan. En mycket viktig resa som kommer förändra mycket. Framför allt vädret. SOL!!

Det är svårt att hitta klös när det är mörkt och timmarna inte räcker till hur man än räknar och räknar och tillslut slutar det med att man bara sitter och räknar timmar istället för att fylla dem.! Men en mental örfil senare vände det. Så här kan man ju inte gå runt och stressa sig! Jag är nämligen en väldigt lugn och rofylld person och stress är därför någonting jag hanterar ytterst dåligt. Skyller på brist på erfarenhet.

Några väl valda samtal fick ett motthår att växa ut. Danslektion som återigen höll över tiden, alla behöver någonting i livet man verkligen kan känna sig bra på (dansen är ofta min räddning) lockade bra en svans. Sexafton på kåren fick öronen att stå rakt upp (tihi!), för vem kan vara nere med blinkande dildos? Och en lååååååååååång natts sömn täckte kroppen i yvig päls. Idag har jag nästan varit en fullfjädrad katt. Klösen har dock gott något förlorad på grund av en jobbig förkylning, förhoppningsvis kommer den snart, kanske i öknen!

Andra saker jag diggar just nu är INUG, för vi är en bra styrelse med vilja, några små personer som vill rädda världen och att jag vågar skriva en krönika. Imorgon ska jag på stan och klippa mig sen är det bastu med histek-styrelsen. Mitt intiativ. Jag kan åstakomma saker!

Men vafan, varför känns allt så bra! Mjjjaaaaauuuu

Jämförelse är bajs!

Sådär.
Kårfum är slut. Lägenheten är damsugen. Håret har gått from skitigt och platt till megaburr. Demokrati tar sin lilla tid, men jag kan faktiskt inte låta bli att tycka det är lite kul med motioner, paragrafer och stadgar. Det är något lite vackert över det hela. (my god vad säger jag!). Även om jag suckade mer än en gång innan. Jobbigt innan, gött under och ganska bra efteråt. Som med de flesta andra aktiviteter i livet.

Grrrr vad jag kan bli irriterad på människor, eller nä snarare tycka synd om folk som jämför sig hela tiden. Här går man runt och försöker intala sig att man duger som man är och att lycka kommer inifrån och så bara springer filurer runt och lever efter motsatsen med prestationer, att vara bäst och hittan och dattan, och desutom försöker trycka den på en som en jobbig sorts religion!! Arg usch jag önskar man kunde säga man var ateist, men vem orkar leva utan att tro på någonting?

Energisugare kan hålla sig så långt från mitt liv som möjligt.

Politik

Är hemma. Städar, pluggar, tvättar och titta på budgetdebatten.
Politik är svårt, speciellt när man är så obeslutsam och en vågskål som jag. När den nya regeringen trädde in tänkte jag att jag verkligen ska försöka att inte dömma, att se hur det går och lyssna. Jag kan mycket lite om ekonomi eller vad olika skatter gentligen innebär. Men jag är en människa och jag har ett hjärta. Ord som "starkast" "starkast kunskapsland" blblabla...det betyder inte mycket i min värld.

Det viktigaste i varje människas liv är att tro på sig själv. DET är vad politiken borde fokusera på. Det ligger mycket i att 3:åringen säger "kan själv". Men jag vet att det spelar ingen roll om du puttar i någon som inte kan simma i en sjö, då drunknar dom. Oavsett hur varmt, lugnt och bekteriefri basängen är (läs arbetsmarknaden). Men betala för simlektioner och vem som helst kan lära sig simma, till och med i de stormigaste hav.

Nej, jag har försökt. Och alla dessa femtionmiljoner tusentals bilar som gasar runt och lukta rilla överallt fortfarande kör två kilometer för att handla läsk. När jag ser det, då vet jag att jag la rätt lapp i lådan för ett år sedan.

Ikväll blir det mer politik. Det är mitt första riktiga kårfullmäktige möte. Spännande.

Skruvat

Ikväll kom jag på varför jag pluggar. Det är för alla aha-upplevelser. De levereras på silverfat. Om man bara orkar sträcka sig och plocka undan locket. Kan vara tunga lock ibland. Skruv-diagrams-locket var riktigt klurigt att komma in under. Men när det väl flyger iväg smakar det utsökt.

Skruvar ja. Vi räknar på skruvar i kursen"Maskinelement", som helt enekelt går ut på att gå igenom massa delar som kan ingå i en maskin. Skruven är ett sådant. En hel vetenskap med andra ord. Tänk bara så många gängor det finns, viklar, former, längder.

Har ägnat ca. 2 timmar åt att stirra på ett diagram som förklarar förhållandet mellan hur skruven och materialet emellan förlängs. Det är ju också ett sätt att ägna sitt liv åt. Men den där kännslan när jag plötsligt förstod vad jag stirrade på, hur alla linjer hörde samman. Det är så värt det!

Ja, ja så kan det gå. Men jag vill nog nästan aldrig höra talas om skruvar igen. Tur att vi ska börja på fjädrar imorn...

Annars har det idag varit rekrytering till sexmästeriet och jag har handlat. Gjort i ordning ett stort saftigt fruktfat som står på köksbordet. Det ska alltid vara välfullt har jag bestämt. Frukt är godis!!

Eld i kylan

Helt spontant blev det grillning ikväll. Fick se Ryd, fick se Karstorp helt okända delar av världen med andra ord. Finns det någontin underbarare än att sitta vid ett öppen eld vid en sjö och bara vara? tror inte det. Det är sanslöst vad sånna här småsaker gör mig lycklig!

Orka?

Är det så här resten av terminen ska vara?
Har gått ut till 100% och sedan ökat. Det är bang pof hela tiden! och ja, det är underbart. Jag är en aktivitets människa. Inte i generna kanske, det har bara blivit så. Det har blit så att jag måste ha 1000 järn i elden för att kunna smida nått alls. Annars blir det bara några få halvtaskiga svärd. Tänk bara på i sommras när jag bara jobbade och gjorde ingenting alls annat. Hur många blogginlägg skrev jag då?

Det gäller väll att passa på. Så länge hushållet bara består av mig och ingen annan att anpassa mig till. Att kunna komma hem hur sent som helst på kvällarna eller skita i disken några dagar (nej mamma jag lever inte i en svinstia!), utan att det påverkar någon annan. Mest tror jag de thandlar om motivation, att verkligen diska när det behövs helt enkelt för att det är nu eller aldrig.

Motivationen är riktigt stor. Skolan känns helt under kontroll och jag är grymt hälsosam. Men, mest av allt har jag en framtidstro och energi som känns helt övermäktig. Egentligen hade jag tänkt skriva om den största anledningen till att jag är väldigt motiverad i skolan. Måste jobba på eftersom jag kommer missa en hel månads skolarbete (tyvär en del tentor, men det finns omtentor). Det finns nämligen inga om-minkurser med field trip till Jordanien!! Har blivit antagen till två utbildningar som försvaret håller i, den sista hadlar främst om informationsförmedling om minor. Någonting jag verkligen kan se mig själv jobba med i framtiden.

Varför läser du till ingenjör om du nu främst vill jobba med människor och information/ utbildning? Den frågan har jag fått hur många gånger som helst.
Varför åker vi till månen? För att vi kan.
Drömmen längst in kanske handlar om att göra någonting bättre för världen men jag jobbar gärna som projektledare hemma i sverige, med personalfrågor, eller varför inte logistik. Om man vet att man kan satsa högt, varför satsa lågt? Varje väg leder fram till en annan väg. Hade jag inte läst här hade jag aldrig fått möjligheten att gå den här kursen.

Det gäller bara att välja en väg och köra, göra det bästa där man står. Ingen kan säga hur ett liv kommer slingra sig fram, det går inte planera. Jag tror att en hel del livs-ångest grundar sig i ogreppbarheten. Att man inte har en färdig karta. Det finns ju överallt annars: matsalsmenyer, värdsatlas, tv-tablåer, spelningslistor, klasslistor, scheman, punktlistor som hänger på kylskåpet, kallendrar. De är viktiga hjälpmedel men livet ter sig inte riktigt på samma sätt. Det går inte att gå efter ett färdigt manus. Bara hitta tryggheten i sig själv att alla vägar bär till drömmen. Lita på lokalsinnet och köra utan karta.

Nu ska jag fortsätta yra runt och läsa kurslitteraturen till min-kursen. För Gud jag tänker göra det bästa av det här!

ya know that moving thing!

Idag är det onsdag i en halvtimme till. Onsdagar är grymma. Då får jag dansa skiten ur mig. Kan inte fatta varför jag inte gjort detta tidigare. Eller kanske inte, kanske var det bra att ha en liten dans pause ett tag för att kunna komma tillbaka och inse hur jäkla mycket meningen med livet som finns i att bara känna och hoppa och vara!

Sen att jag lyckats hitta världens gött mos (ja, så säger man här) ställe med sjukt grymma lärare är bara plus plus plus på allt.

-

Tog upp en banan för att äta på väg hem från träningen. På en enslig gata kom en man i full soldatmundering. Han hade också en banan i handen. Vi passerade varann. Det var lite lustigt.

Like a moviescen with James Dean

Är det inte underbart hur en plats kan vara så olik sig själv?
Precis som kännslan man får av en film. Ni vet sådär att man ser direkt om det är en dokumentär, ett reportage, en film från tidigt 90-tal, amerikans sitcom, porrfilm eller svenskat barnprogram. Ibland är det nått med kvaliteten eller färgerna men ibland nånting ännumer som inte riktigt går att sätta fingret på. Är det inte sjukt hur vissa dagar kan ge just lika olika kännslor. Samma miljöer, samma person men ändå som en helt annan film. En annan genre. Ett annat fokus. En annan kännsla och förhoppnigsvis med en sliskig moralkaka på slutet.

Och är det inte lite därför det är så spännande att stiga upp varje morgon? Lika spännande som att zappa kanal. Alla vet att jag älskar att zappa.

stilla

De mystiska färglada och glada utomjordingarna som bla. roat sig med att sno flaggor och leka fåniga lekar har lämnat campus.

Vardagen har trätt in till allas skräckblandade förtjusning. Jag är mest förtjust, förtjust över att sitta på ett helt tyst bibliotek och bara koncentrera sig på texten framför ögonen.

Det är så skönt. Helst skulle resten av världen försvinna så jag kunde går runt själv och koncentrera mig på det jag gör. Jag blir så sjukt trött på att gå runt och vara social så jag får damp! Men jag vill inte bli som on som flyttat 28 gånger för att en nystart alltid är så underbar. Men när ska man våga gå in på djupet och inte bara fly från sak till sak för att liksom hoppas att det ska gå bättre nästan gång? Det är tufft att gräva en grop när man kommit en bit ner, det är alltid lättare att börja på nya gropar. Hur hittar på man nergrävda skatter?? Nä, just det det gör man inte och istället går jag runt och är avundsjuk på alla som har sitt guld och gröna skogar.

Gäller att hitta en ballans. Underhålla det man har men ändå gräva nya gropar. Idag har jag börjat på ytterligare en och jag har redan lovat att skriva en artikel om en teaterföreställning till skoltidingen. Uh när ska jag ge mig?

Tjärlek

Det finns en film. Viktor, jag och lill-Hanna leker sikta mot sjtärnorna. Ni vet den där med finalen med oss alla som GES och Becca dansar in i bild med ett stort lakan över sig och vi blir arga på henne och på mamma som filmar henne mer eftersom hon är så jäkla söt. Där i den filmen mimar jag till Pandora och jag minns än idag hur vi övade och hur jag lyssnade på den där låten om och om igen.

Så igår. Massa fulla studenter, en medelålders opererad numera halvt okänd disco-sångerska och där kom den. Oha oha oha ohaa ohaa ohaha. Skrek som en galning. Det var nog det lyckligaste ögonblicket i mitt liv.

hehe som så många andra. Kanske var de de skumma drinkarna jag blandat på histek, eller capsningen. Eller helt enkelt nån konstig flashbacks. Jag har nämligen en väldigt svag nerv för flashbacks. När det tar sig blir jag överlycklig. Speciellt hela det där köret om att saker aktiskt har varit och är. Att det förändras twistast och på nått mysko sätt rör sig frammåt. Non stop.

It's lovely. its tjärlek.