OBS! Julklapps-spoiler!

Gahhhhhh önskar mer än någonsin att tiden gick att spola tillbaka, bara några timmar. Kom på århundradets bästa julklapp, ingen hade kunna bli så glad för några hundralappar men fan bajs och blä det är för sent!!!!

Ska trösta mig med glögg. Nu.

kommunikationsutskottsordförande

mellanslagsttangenten ärtrasig. detärJOBBIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
(titelnär som denärförattdet var detlängstaordutanmellanrum jakom på. villjuinteförvirra nån.)

Varför kan man inte derivera en biståndsingenjör?

Försöker vara multifunkionell och panikläsa på inspelade föreläsningar, skriva mindmaps och blogga samtidigt. duktigt. duktilt?

Biståndsingenjörer har ingen funktion. Men här är ändå en lista på hur jag ska bli rik:
Mer än ett allternativt är valbart.

- Lansera en ny typ av word specialanpassat för skolarbete typ labbrapp och inlupp.
(Hanna lärde sig två nya ord i helgen, uppenbarligen akademisk-skövdeitiska, hardcore stuff)

- Vinna nobelpriset i fysik alternativt litteratur. undra vilket som tar längs tid?

- Sälja det detta religiösa chips, som dök upp under en uppenbarelse (läs efterfest), på E-bay:

Ljus som fladdar i blåsten

Säga vad man vill om slättta mellan vänna och vätta, men den har sina fina sidor. 05.50 traskade jag iväg mot skola och fick se ett hav av mashaller längst med vägarna. Alla stora gator, rondeller och torg har vait mashallbelysta och ryktet säger att 300 munderade soldater från nordic battelgroup sågs stå utanför Helanakyrkan med varsin lykta senare under dagen. Kan inte lova rykternas äkthet, men coolt ändå. Ljus i mörkret, jomenvisst.

Sen wipps var jag med i radio
(efter nyheterna)

Efter ninjafestande till två på natten visade sig inte direkt rösten från sin bästa sida. Efter lunch gav jag upp och däckade i sängen. Behövligt må jag säga. FUM tog sex och en halv timme (exakt!). Extra ansträngande dessutom eftersom oregelbunden sömn, insomnat smink, dagen-efter-kännsla och dåliga måltider snurrade runt världen. Krävdes många mentala örfilar för att hitta tillbaka från landet långt långt borta, till vilket jag försjönk om och om igen. Det är värst när kroppen inte är i trimm. Som att glasrutan som avskärmar mig från resten av världen får lite extra mycket imma på sig. Hör inte, ser inte, fattar inte. Fatta att man blir trött! Men men man är som man är. Det är bara svårt att förklara det för någon utan att använda orden: "jag är helt enkelt bara blåst".

TJohooo jag är från och med idag officiellt blåst!

Ett kilo mjöl!

Grotesco är bland det roligaste som har sänts i tv sendan Anders och Måns.

Såg en väldigt spännande seriestart om tiden tidigare idag, medan jag praktiserade simultanförmåga genom att försöka förstå vad massa och gravitation egentligen är. Gick väll sådär. I serien fick vi i alla fall träffa en man med ca. 6 sekunders minne som omfamnade sin fru som om de inte setts på flera år varje gång han såg henne. Man kan ju bli imponerad av mindre! Har ett budskap till alla griniga, långsinta, framtidsångestdrabbade och i-landsproblemsdrabbade: titta och lär!

Är det så här när man är kär när man är vuxen?

Jag tror att en av nycklarna till att bli vuxen handlar om att se allting krympa.
Som liten ställde jag mig helt oförstående till hur mamma vågade gå och handla själv, utan nån "vuxen". Den vuxenhet som hon befann sig i överskuggades av de faror som lurade i köpcentrets mörka hörd, massa hyllor att gå vilse bland och inte minnst allt den torra luften fylld av ansvar, att göra rätt. När man blir vuxen förstår man att ingen gör rätt. Ansvar och duktighet är en illusion som en mask framför en jäkla stor dos improvisation!

När det var OS förundrades jag över hur sportsmännen stod sida vid sida och vinkade åt kamerorna. Idag förundras jag över nobelfesten. Som en pil av verklighet skjuter det där mänskliga ut genom tv:n. Mannen som står i bakgunden med uppknäppt flyga och knappar på mobilen. Eller när stadsministern försökte bortförklara att han inte viste vad ekonomipriset handlade om. Allt det där männskliga. När dansen skulle kunna vara slutet på vilken sittning som helst, det där välbekanta när folk smyger tillbaka till bordet eller letar desperat efter sin älskade som suttit i andra sidan rummet. Ack ja, ack ja. Den där kännslan att det kunde lika gärna varit jag, jag skulle klara av det där. Är det det som är vuxenhet?

Har suttit framför tv:n med en uppslagen konstruktionsmaterials-bok och vandrat ut och in ur dvala med hallunicationer och drömmar om möten med Al Gore. Väcktes av kvartersvärden som gjorde en inspektion. Drog uppmärksamheten från sotfläckarna i taket till en trasig fryslåda med lyckat resultat. Fick godkännt.

Är 13:e reserv på spanskan. It sucks!! Men vår underställsförfest och utgång var bäst i världen och igår var det luciakröning i kyrkan tills min hals nästan sjöng av sigsjälv. Så på nått sätt kryper lyckan och laminerar allt ihop ändå!

I think i gonna start a band som ska heta Mörk Interferens

Jag vill vara cool. Nej men ni vet, bara cool simple as that. Dagar som den här är bara så jäkla ocoola! Vad är coolt med att polera metalbitar och doppa i syra och lägga dem i bad med ultraljud och glo på dem i elektronmikroskåp? Eller att sitta i krismöte och försöka hitta en ny lokal till 40 pers pågrund av nån hyresvärld med för många allemenackor? Att skriva dugga om olika mätbegrepp och ägna två timamr av sitt liv till att räkna på några trianglar med för många viklar? Vafan! Jag vill vara cool. Hur är man cool och ocool på en och samma gång utan att försvinna? Motsatser tar ut varandra ju och är det dessutom i osvägning så försvinner allt.

Mörk interferens är ett begrepp. När två ensama vågor möts. De kanske råkar vara i osvägning eller rent av varandras motsattser. Sånna möten går inte omärkt förbi, antingen stärker de eller så försvagar de varandra. Är förutsättningarna rätt kan de tom försvinna helt, ut i världsrymden. (Låter det bekant? Låter det som kärlek?)

hmm jag ska bli cool. en dag. Och jag ska ha ett band som heter mörk interferens. Och en dag ska jag köpa ljus till min tomma adventsljusstake. Grät nästan när ja bara hitta två ljus som dessutom är doftljus. Man kan ju göra så, men det är inte rätt!

Sitter och försöker förklara konceptet bakom underställs-fest, ingen verkar fatta. Men jag, Malin och Klara är så jäkla på! Längtar till helgen.